.

Jaha, då var man tillbaka i Luddetulla igen.
Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag lämnar den stad och de personer jag älskar så mycket för att åka hit. Tolka mig rätt, tycker om Uddevalla med men det är inte hemma så som Västerås är.
Och för att vara helt ärlig så den enda personen som förstår mig och någorlunda känner mig i denna stad är Chatrine och för att vara en sån översocial person som jag ibland kan vara så känns det lite tråkigt med bara en enda underbar person.

Men sen tror jag att det som är det drygaste av allt är att när jag äntligen blivit riktigt förälskad och faktiskt kan se en framtid längre än en månad med någon så måste jag lämna honom. Vet att det bara gäller ett år men kan säga att ett år aldrig har kännts så länge som det gör nu. Det är prykiskt påfrestande att alltid ha sina tankar på annat håll. Att inte ha en fast plats här i livet.

Idag sa Eric till mig att jag har tre hem, och efter lite funderingar så kom jag fram till slutsatsen att det stämmer väldigt bra. Och det enda jag verkligen vill ha är en fast punkt, med närhet till människorna jag håller kär.

När jag satt i bilen idag fick jag en överväldigande känsla av att Tom gav mig en puss på huvet. Om jag sitter och kollar på tv eller nåt annat och han går förbi kommer han ibland fram och ger mig en puss på huvet innan han går vidare och gör sitt. Bara en sån liten grej kan få mig att sakna honom så himla mycket.

Men tiden kommer då jag får träffa honom i stort sett när jag vill, när mina grejer inte längre är mina utan de är våra. När "jag" blir ett "vi" och jag äntligen kan börja känna mig som en hel person, istället för den splitrade avbilden av den jag brukar vara. 

Nu ska jag ta och kolla klart på den värdelösa filmen jag har på och sen blir det till att hoppa ner i sängen och sova för ännu en skoldag imorgon. 

Puss och kram 
Ha de gött alla

Och en jättestor puss och kram till min älskling!