.

Som ni alla vet vid det här laget är jag lycklig i mitt förhållande med min underbara pojkvän Tom. Kan inte se hur jag någonsin har kunnat se något hos de andra snubbarna jag varit tesammans med nu när jag har lite mer att jämföra med. Men som jag alltid brukar säga, det som hänt ångrar jag inte - jag hade inte vart den person jag är idag om saker och ting skett annorlunda.

Igår började vi prata om framtidsplaner och hur vi ska göra när jag kommer tillbaka till storstan igen. Vi har pratat förut om det men ärligt talat så även om jag kännt mig osäker på att flytta ihop med honom så har det ändå kännts som en grej jag verkligen ville göra. Låter konstigt jag vet, och faktum är att jag inte bryr mig om du som läsare förstår eller ej.
Men igår och fick jag en innerlig känsla som bara öste över mig att allt kommer bli hur bra som helst. Vi ska leta efter en fyra så nu behöver jag inet känna mig åsidosatt eller som att Tom måste ta bort en del av sina saker för att jag ska få plats vilket känns väldigt bra. Inte för att han skulle ha nå emot det, det vet jag, det är mer för min skull så att säga.

Och så blir det så bra om vi flyttar in i en fyra ganska så snart efter att jag kommit hem så jag slipper flytta så många gånger. Optimalt vore om det bara var å flytta direkt från Uddevalla in i fyran hemma i Västerås. Ingen mellanlandning utan abra pang på.

Har funderat på om jag egentligen skulle vilja flytta själv en stund innan jag flyttar ihop med Tom, bara för att få landa och komma på fötterna igen i min hemmiljö och så. Men så har jag gått och tänkt en del på det fram och tillbaka och kommit fram till att; Varför??
Jag kommer ju få samma "hemma" känsla när vi bor tillsammans i fyran som om jag bor själv. Tror mitt problem har varit att nu när jag bott med Tom har jag inte haft en pinal som är min. Utan allt som funnits är Toms saker. Jag har haft lite kläder och det är väl i stort sett allt också. Men sen när vi kommer bo ihop så kommer ju faktiskt mina saker också vara där och det kommer faktiskt bli vårt gemensamma hem.

Sen mina andra nojor jag haft, typ mina drömmar (ja E, jag vet att jag är dum :P ) men de har också satt sig fast i huvudet på mig så nu känns det underbart skönt att veta att jag inte behöver bry mig ett skit om det. Det finns sedan inget att vara nojig över. Det kommer bara vara han och jag, hans och mina saker, våra saker.

Nej nu får det här året ta och gå lite fortare. Är ju typ 300 dagar kvar någonting och inte går det fort inte. Haha. Men men, snart är det praktik igen och wips som det är så är det jul och sen börjar skolan igen och då är vi plötsligt inne på sista terminen. Ta igen alla de sista arbetena som skall göras och fixa i ordning och förbereda jobb och sista LIA platsen. Efter någon vecka kommer värmen komma, träden kommer blomma ut och jag kommer ta min examen och tråkigt nog flytta ifrån denna underbara sommarstad och min Chatrine som jag kommer sakna till tusen.
Blandade känslor över allting måste jag säga.
Men det blir nog bra ska ni se! =)


Nej nu får det vara nog för denna gång.


Älskar dig massor älskling!!