.

Måste berätta en sak för er alla.

Idag är det lite synd om mig.

Det hela börja igår.

Det var en gång en Jennie som satt vid datorn, kände sig trött och varm, frös emellanåt och längtade ner i sängen.
Så tidigare än hon lagt sig på flera månader kröp hon slutligen ner under täcket och njöt av att ligga ner.
Hon kom snabbt på att hon har fått feber.
Några timmar senare kom hennes karl hem och la sig bredvid henne i sängen, han la armarna runt henne och efter cirka några sekunder satt vi ihopklistrade som karlsons klister. Både han och hon konstatera snabbt att det var feber hon hade, hon brukar aldrig vara så varm.
Hon sov vidare några timmar och sedan bar det iväg till praktiken. 
Nu sitter hon hemma och är lika varm igen och känner sig helt tung i huvudet. 
Febern är tillbaka. 

Så nu sitter hon framför datorn och skriver i sin blogg att det är synd om henne och är lite allmänt dryg och skriver om sig själv i tredje person. 

Men hennes karl har duschat klart nu så hon tänkte avsluta blogginlägget nu och kramas lite med honom och bara känna sig omtyckt. 

Ha det bra alla!